nionde
crossbyxorna passade perfa och fan vad snygg dom var på! Bättre än på bilden ska ni veta. Egentligen har jag en massa att skriva om men jag vet inte vart jag ska börja..
Kanske kan skriva lite om skolan till att börja med. Bor ju tillsammans med en kvinna som är 42 (vi har egna rum) som för det första har lite svårt att ta hänsyn till andra verkar det som. När man inte känner människor brukar man ju försöka att inte trampa på tårna eller leva om i onödan. Tyvärr är verkar det bara vara jag som försöker vara lite tyst. Idag stod kvinnan och pratade i telefon 2 timmar i köket (mitt rum ligger vägg i vägg med köket), faktum är att hon pratar sjukt högt och inte nog med det så pratade hon finska. Av det jag hörde så verkade hon arg... Dock svårt att veta när saker sägs på finska.. Jag får försöka ta fram mitt lilla tålamod.
Och på tal om störiga människor så har jag mitt arbetsbås mitt emot en kille... Så fort jag råkar yttra mig eller kolla åt hans håll som kommer han och frågar hur det går eller om jag behöver hjälp eller så ger han mig tips! När jag väl behöver hjälp eller bara fråga om något så går jag alltid till någon annan i ren protest men lix förbannat står han bakom mig! Jag har god lust att fråga om han hörde fel eller om han inte vet vad han heter, eftersom jag inte ropar på honom. Hade någon person varit som jag är mot honom så hade jag backat lite, kanske hållit mig på avstånd.. Nejnej, inte den här knäppgöken.
Det jag vill komma fram till är att jag i övrigt har sjukt svårt för människor! Och när dom dessutom beter sig så här blir jag absolut galen, jag behöver mitt space! Alla som känner mig på riktigt vet hur jag fungerar och dessutom vågar jag säga till när jag börjar bli less människor. Men man kan ju inte bete sig hur som helst.. hmm
Det är så konstigt ibland för jag blir bara så less på att prata, det tag bara stopp och jag får inte fram några ord. Då behöver jag få vara i fred ett tag eller några timmar sen är jag tillbaka på banan. Oftast tar människor stor energi från mig och ett sätt att få tillbaka den är att få vara ensam och jag har en sjukt stort behov att få vara för mig själv. Med David går det bra men jag tror han fattar när gränsen är nådd och låter mig vara.
Tacka vet jag människor jag känner och känner mig.
bu. duschen nu.
PUSS
Kanske kan skriva lite om skolan till att börja med. Bor ju tillsammans med en kvinna som är 42 (vi har egna rum) som för det första har lite svårt att ta hänsyn till andra verkar det som. När man inte känner människor brukar man ju försöka att inte trampa på tårna eller leva om i onödan. Tyvärr är verkar det bara vara jag som försöker vara lite tyst. Idag stod kvinnan och pratade i telefon 2 timmar i köket (mitt rum ligger vägg i vägg med köket), faktum är att hon pratar sjukt högt och inte nog med det så pratade hon finska. Av det jag hörde så verkade hon arg... Dock svårt att veta när saker sägs på finska.. Jag får försöka ta fram mitt lilla tålamod.
Och på tal om störiga människor så har jag mitt arbetsbås mitt emot en kille... Så fort jag råkar yttra mig eller kolla åt hans håll som kommer han och frågar hur det går eller om jag behöver hjälp eller så ger han mig tips! När jag väl behöver hjälp eller bara fråga om något så går jag alltid till någon annan i ren protest men lix förbannat står han bakom mig! Jag har god lust att fråga om han hörde fel eller om han inte vet vad han heter, eftersom jag inte ropar på honom. Hade någon person varit som jag är mot honom så hade jag backat lite, kanske hållit mig på avstånd.. Nejnej, inte den här knäppgöken.
Det jag vill komma fram till är att jag i övrigt har sjukt svårt för människor! Och när dom dessutom beter sig så här blir jag absolut galen, jag behöver mitt space! Alla som känner mig på riktigt vet hur jag fungerar och dessutom vågar jag säga till när jag börjar bli less människor. Men man kan ju inte bete sig hur som helst.. hmm
Det är så konstigt ibland för jag blir bara så less på att prata, det tag bara stopp och jag får inte fram några ord. Då behöver jag få vara i fred ett tag eller några timmar sen är jag tillbaka på banan. Oftast tar människor stor energi från mig och ett sätt att få tillbaka den är att få vara ensam och jag har en sjukt stort behov att få vara för mig själv. Med David går det bra men jag tror han fattar när gränsen är nådd och låter mig vara.
Tacka vet jag människor jag känner och känner mig.
bu. duschen nu.
PUSS
Kommentarer
Trackback
